Om Maryam Hooleh och hennes bok; ”förbannelsens bås”=”Badjejenefrin”

Sohrab rahimi

   I dessa dikter ser vi en poet som reser sig mot ett patriarkaliskt samhälle där männen äger allt inklusive sina kvinnor. Poeten Maryam Hooleh hör till de nya unga poeterna som tagit avstånd ifrån vackra ord och överflödiga metaforer för att ägna sig mer åt poesins kärna, nämligen livet, och sanningen bakom den maskerade gåtfulla litteraturarvet. Hooleh hör till den skara av poeter som efter revolutionens nederlag, hittade andra vägar än politiska paroller i diktkonsten. Hooleh använder sig av enkla ord. Hon beskriver i dessa dikter; sitt liv, som kvinna, som mor, och som hustru. Hon beskriver de problem och de svårigheter hon möter i sitt möte med myndigheterna och det patriarkala samhället. Hon blir enligt dessa dikter ett offer för det manliga samhällets grymma diktatur och fundamentalistiska tänkande.

Hon beskriver samhällets filosofer och präster, makthavarna och det strängt traditionella samhället, på ett sätt som får läsaren att skratta och gråta samtidigt. Hon ifrågasätter alla samhällets värderingar och banar väg för en ny våg av tänkande, skrivande och framförallt agerande gentemot det fossila samhället som med hjälp av religion och tradition straffar alla former av tänkande. Hooleh avslöjar de falska profeterna och får läsaren att inse att ingenting är heligt och att allt kan ifrågasättas.

  Poeten Maryam Hooleh föddes 1978 i Iran och debuterade vid 20-årsåldern med en diktsamling under namnet; Atens gränder. Trots sin ringa ålder räknas Hooleh till de största rösterna inom den moderna lyriken i Iran.

  ”Förbannelsens bås” eller ”badjeje nefrin” som det heter på persiska är en bok med hög kvalitet. Språket är enkelt, utan komplicerade ord. Poeten tilltalar läsarna med ett enkelt och vardagligt språk. Stilen är ren. Poeten har ett eget språk, en egen värld och läsaren upptäcker hela tiden nya saker. I Sverige skulle många läsare speciellt kvinnor uppskatta verket för sin öppenhet och sin kämpeglöd, då verket är ett feministiskt underverk. Omslaget till boken är fint, enkelt och praktiskt. Bilden på poeten i baksidan av boken, underlättar för den iranske läsaren att sluta bekantskap med ett nytt stort porträtt inom den samtida moderna litteraturen i Iran. Den här boken kan mäta sig med de riktigt stora inom den samtida iranska litteraturen. Sett ur ett historiskt perspektiv är verket en av de största i sitt slag med tanke på att det är en kvinna som genom sina dikter banar väg för en ny ström, en ny värld. Här har vi alltså en kvinna som gnom orden kämpar och är fast besluten att stanna kvar inom litteraturens värld.