Nietzsche , IKLÄDD KURDISK DRÄKT

Maryam Hooleh

Översättning från persiskan: Namdar Nasser

Nej,det här är inte att betrakta

bettrakta världen som förgongen

Du med ögon gömda under rocken

vad lägger du på lager i staden?

Glömskans stoder?

Till den dag då olyckan är framme?

Bettrakta världen som förgången

Läs aldrig mer en bok ända till slut

Alla har klivit av, mitt på vägen

och skrattar åt den blick du bär på

Iklädd kurdisk dräkt dansar Nietzsche på sina halta ben

och Esperanto blir full i skratt av Mohammeds underliga brytning

(Jag vill lämna  staden

Vad tycker du?)

Med en sjal från Yazd runt halsen

står Jesus

vid gatukorsningen

och gör sig lustig över

det kors som jag

lika seriöst som matematiken

bär runt min hals

Nej, det här är inte att bettrakta

Det här är glömskan

början på en tro

Jag bettraktar världen som förgången

De stora gräshopporna låter mig inte hoppa

längre än det aktuella rekordet

låter mig inte hoppa över staden

Einstein

är en stor käke

gång efter annan stör han mina möten

och den löjliga Epilepsi som ständigt

biter sig fast i huvudgatan

Trafikstockningen låter mig inte köra om mina underkläder

Halvnaken har de placerat mig i skylten

klåparaktigt säljer de mig till arbetarna och blinda tjuvarna

Nietzsche...iklädd kurdisk dräkt...

Jesus ... ful i munnen...

och Einstein som hakat fast i min ålder och kvinnlighet

och som varje dag

spyr ur sig den makabra framtiden

i epileptiska hostningar...

Nej, det här är inte att bettrakta

Den blinda tjuven lämnar inte mitt lik ifred

Arbetarna knyts samman i mina böcker

Bettrakta världen som förgången

Låt mig lägga detta bakom mig

Jag är inte någon av vikt

och förresten       i vilken förhoppning växer bomber upp?

Civilisationen      har från allra första början förbannat

de olycksbringande barnen

Hon duger inte ens åt djävulen

(Vem drabbas av hennes missöde?)

Civilisationen       tar de förtappade barnen under sina vingar

för att kalla de rubbade

sina begåvningar

Min kula kommer inte att träffa

Nej

Det här är inte att betrakta

Bettrakta världen som förgången

Låt mig passera

Världen är en låg mur

Du faller ner

antingen på den ena eller den andra Sidan

Det spelar ingen roll

antingen är du de dödas liv eller de levandes död

Tala inte om staden

inte heller om mina förkrympta skuggor

Kvinnorna är skapelsens äktenskapsbrott

Männen vedergällningens straff

Se, är inte detta omöjliga par onödigt

när varken skapelsen eller vedergällningen finns kvar?

Jag misstror dessa timmar och sekunder

Om de ger mig ett ögonblick,

skulle jag vilja vara ers Majestät Tiden

spärra upp ögonen

för att titta noggrant

och försäkra mig om,om så bara för en enda sekund

att jag har funnits

Nej

Det här är inte att betrakta

Vad gör de här maskerna med oss?

Vad gör de med våra ofrånkomliga brott?

Vi, oskyldiga barn,

tror segervisst,         att vi har stulit något från varandra

om vi natten innan     sovit omslingrade i varandras famn

Vi, oskyldiga barn

              tror segervisst

                                     att vi med dödens steg

                                            gått mot historiens feta siffror

men det tjugoförsta århundradet kommer alltid att vara en nyhet för oss

På samhällets museers takterrasser

                   har vi länge lekt med världens familjeheder

                                                     Natten säljer sig till

                                                                     små hål

                                                                     till syrets svarta kromosomer

                                                                     och radbandets små kulor

Vad gör de här maskerna med oss?

Vad gör de här maskerna med oss?

Och här är vi

Vi på gatorna

narkotikans här

som ända till idealismens hjärna

gör teater av de svarta proteinerna

och blir på mode

Hur kan du tro att socialismen      inte ska vara beroende av katastrofer?

att demokratin inte ska sälja sin fru till fascismen för en bit hasch?

Hur kan du tro att jag inte kan vara den tolfte imamen?

jag som iklädd topp och shorts

går fram på talibanernas gata

för att begå själmord

Vi är sjuka

i vår ”sparsamhet” är vi ständigt sjuka

Kräv inte

att jag med glasögonkläder ska

ställa mig på plastpodier och läsa dikter

Mina ord är sällsynta apor i bur

som i en nedgången affär

skriker och klöser kunderna

och bara kvinnorna och barnen är rädda för mina ögon

Låt mig förbli en vetvilling

Det här är inte att betrakta...

Det här är inte att betrakta...

Muskulösa föremåls tankar når inte längre än till könsorganet

och hjärnan

jordens barn       brås på sina mödrar

mikroskopiska planeter     som irrar         runt sina två poler

Vilken djurisk varelse

vilken djurisk varelse jag var...

              Kemin och poesin upphöjde mina smärtor

              Och mitt straff... återupplivades med gudarnas kirugi

Vilken djurisk varelse jag var

                         I mina försök

                         förvandlades människan slutligen

                         till en ödla

I den världen

var jag inte omgiven av något annat än teorins melankoli

och den stora sanningen

              fick inte plats

                       i början av någon formel

Sanningen

är fullpackad av mig

då jag närmar mig

min älda okunskap

Ett steg kvar till skivaffärerna...

och livsmedelsbutiker med marinerade hjärnor...

gapar      Vahdats kooperativvaruhus

och sanningen     faller sönder

i miljarder bitar av okunskap

Vilken djurisk varelse

vilken djurisk varelse jag var...

Kärleken fick mig att gråta

Och nu är existensen

inget annat än ett lik

då kärleken inträffat

Och det tjugoförsta århundradet är fortfarande en nyhet för mig

De där maskerna...

Vad gjorde de där maskerna med mig?

Nej

Det här är inte att betrakta

Det här är inte att betrakta

betrakta världen dom förgången

O, den mest avlägsna mask

Ers Majestät

Den här jätten håller på att tämja mig

Varför hängde du upp en så stor bild av mig på väggen?

Var inte tron min underkastelse?

Din affisch på väggen     med samma skimmer

                        försvann under ”min” bild

Kanske trodde du inte att min kropps konturer

                                                 skulle påminna om köttiga vapen

eller att papyrus... en dag skulle...

                                                 sluta som A4-ark?

Du har nu fastnat i mina ögons hals...

                            ”Dig” ser jag inte

                              inte heller är jag så långt ifrån ”min bild”

                              att jag kan skilja den från väggen

Nej

Det här är inte att betrakta världen

Betrakta världen som förgången

Jag dör och       du förvandlas till maskar i min hals...

Trodde du vid skapelsen att,

det enda som skulle vara kvar

av en främmande jätte

var vi två?

Nej

Det här är inte att betrakta

Låt mig förbli en vettvilling

Livet     är en barnslig lek

              som ger sitt bröst åt alla

Stackars lilla busfrö till flicka!

Redan innan hon blir könsmogen

ligger hon i timmar

                    på bordeller

                     under döden

Det svartnade för mina ögon

av ”Hennes” blod

Låt mig förbli en vettvilling

Det här är inte att betrakta

Betrakta världen som förgången

*Yazd ; Stad i centrala Iran. Med en man med sjal från Yazd runt halsen anspelar poeten här på en sysslolös slyngel

Ur ”Baje-ye nefrin” (förbannelsens kiosk),Baran bokförlag,2001

Översättning från persiskan: Namdar Nasser

ORD&BILD 4-5.2004